Utmaningar inom yrkesutbildningen löses även i en utmanande ekonomisk situation.
Mästare-ambassadören och riksdagsledamoten Jorma Piisinen (ps.) reflekterade i en intervju med Mästare om utmaningarna inom yrkesutbildningen i en svår ekonomisk situation. Piisinen hämtade exempel från sin egen erfarenhet inom byggbranschen när han kommenterade samarbetet mellan företag och utbildningsanstalter, de största utmaningarna samt sina egna viktiga lärdomar.
Utveckla samarbetet mellan företag och utbildningsanstalter i god anda
Hur kan man påverka så att studerande på yrkesutbildningar även framöver får tillräckligt med närundervisning? Nedskärningar i anslagen till yrkesutbildning har nämligen påverkat mängden närundervisning.
Den ekonomiska situationen är utmanande. Pengar behövs överallt, även till yrkesutbildning. Det är viktigt för samhällets funktion att vi får tillräckligt med yrkespersoner som kan utföra arbetsuppgifter.
Det finns utmaningar. Kanske utgår man från att en del resurser i yrkesutbildningen går åt till att kompensera brister i kunskaper från grundskolan, så att studerande klarar sig vidare trots vissa kunskapsluckor.
Men inom själva yrkesutbildningen borde man kanske prioritera de tillgängliga resurserna mer mot närundervisning. Man skulle kunna fundera på vilka branscher som framför allt behöver mer närundervisning.
På så sätt kan man också börja se över samarbetet mellan företag och utbildning. Företagen har gett mycket feedback om möjligheten till lärlingsutbildning. Företagen anser att lärlingsförhållandet borde vara mer av ett lärandeförhållande än ett anställningsförhållande.
Företagen måste ändå satsa en toppkompetent yrkesperson på att utbilda den unge i lärlingsförhållandet. Just nu finns det egentligen ingen möjlighet att tvinga eleven att stanna kvar i företaget efter att ha lärt sig yrket. Företagen tycker att detta är en utmaning.
Jag vet inte om det finns utvecklingsmöjligheter här, men man skulle kunna förändra detta i gott samarbete så att både företag, utbildningsanstalter och framför allt de unga, yrkesstuderande, får nytta av detta.
Motivation och välbefinnande genom Mästare
Vi har märkt att inte varje studerande får det stöd som behövs. Hur kan man påverka så att studerande som behöver stöd även framöver får tillräcklig handledning och stöd, och att de mår bra i skolan?
Det är en svår fråga. Idag är behovet av stöd mycket varierande: det finns inlärningssvårigheter, språkliga utmaningar och kanske även psykisk ohälsa. Hur ska resurserna räcka och hur kan vi ge stöd?
Här skulle jag kanske betona att resiliens och beredskap att möta dessa utmaningar borde stärkas redan hemma och även i grundskolan.
Det är en svår situation eftersom behovet av stöd är så mångfacetterat. Finns det skolkuratorer eller psykologer som kan hjälpa? Här stöter man igen på problemet med bristande resurser.
När det gäller Mästare-tävlingen är det en bra motivationsfaktor för studerande överlag. Att tävla i yrkesskicklighet är meningsfullt lärande och kan även bidra till förbättrat välbefinnande.
Skulle det vara mer motiverande för eleverna och psykiskt givande om de mest begåvade kunde gå framåt snabbare i studierna än de som behöver mer stöd? På så sätt skulle åtminstone de som klarar sig väl komma ut på arbetsmarknaden och försörja sig själva.
Ungdomar på yrkesutbildningar är också intresserade av hur de själva kan delta i beslut som berör dem?
Offentliga diskussioner kan öppna upp och engagera fler människor. Även de som gör studieplaner borde på något sätt ta med studenterna i beslutsfattande kring studieprogrammen. Jag ser det som ett sätt.
Generellt är nyckeln i samhällspåverkan att ju mer dessa frågor diskuteras och lyfts fram, desto bättre kan studenter påverka sin egen situation och bli hörda i frågor som berör dem mest.
Exempel från vården kan även tillämpas på undervisning.
Vad är yrkesutbildningens största utmaning just nu och vad kan man göra åt det?
Det är svårt för mig att uttala mig om områden där jag saknar egen erfarenhet. Men exempelvis inom tekniska branscher och byggsektorn är en utmaning att elever kommer ut i arbetslivet med ofullständiga kunskaper.
Detta påverkas starkt av konjunkturen. När konjunkturen förbättras lämnar kvalificerade lärare yrkesutbildningen för arbetsplatser, mästarroller, ingenjörs- och planeringsjobb. Även lärare i praktiskt arbete lämnar för att utföra konkret arbete. Detta borde på något sätt kunna åtgärdas.
Lösningen? Pengar är en bra motivation för att stanna eller utföra ett visst arbete. Politiken kan inte direkt påverka lönen, men man kan förbättra arbetsvillkoren och engagemanget, och visa omtanke om de unga studenterna.
Det är kanske lite modigt att säga, men man skulle behöva en känsla av ansvar för undervisningen. På vården är det ofta så att människor har en naturlig omsorgsinstinkt. Om samma engagemang kunde hittas hos undervisande personal vore det värdefullt.
Kanske är det för mycket begärt, eftersom alla behöver få tillfredsställelse i sitt arbete och ekonomiskt välbefinnande.
Vilket minne, lärdom eller vilken person från studierna efter grundskolan har stannat kvar hos dig, och varför?
Jag har många minnesvärda upplevelser. Jag har haft en lång karriär som ”Remontti-Reiska”, turnerat runt i Finland vid många byggbranschevenemang, mässor, föreläsningar och utbildningstillfällen. Jag har haft privilegiet att möta toppkompetenta yrkespersoner inom byggbranschen.
Bland deltagarna har funnits professorer i byggnadsfysik, toppkonstruktörer, arbetsledare och mästare. Jag har kunnat ta till mig deras expertkunskap, ibland har de sagt: ”Du är verkligen kunskapstörstig!”
Dessa stunder har varit bland de bästa för mig och det finns många fler personer jag kunde nämna, men jag lämnar dem namnlösa för tillfället.
I slutet av 2025 intervjuade Mästare2026 fyra riksdagsledamöter som även fungerar som Mästare2026-ambassadörer. Intervjuerna genomfördes av medlemmar från Keudas studentkår, Kuoma.
